[wpecpp name=”Donate” price=”>0,01$” align=”right”]Dom har stulit mina barn
Mina barn har tagits från mig – utan grund.
Barnen har förlorat sin sina rötter.
Tusentals barn i Sverige isoleras utan grund från sin far, mor eller från båda. Åren som går kommer aldrig tillbaka. Skadorna kan inte repareras.
Makten att ta barnen har socialsekreteraren. Som gör fel, men aldrig bedöms göra fel. För hon har makten att bedöma vad som är barnets bästa. Hon ger sin bedömning tilldomstolen, som beslutar det hon bedömt, efter att socialnämnden gjort hennes bedömning till sin. En psykolog, eller läkare som fått sin bild av familjen från socialsekreteraren ger henne rätt och går på samma linje. Utan grund i någon saklig eller opartisk utredning.
Tillsynsmyndighetenfrågar kommunen när de får in klagomål. Kommunen svarar att deras handläggare gjort sina bedömningar. Den historia som de skapatgenom sina godtyckliga bedömningar rättfärdigar till synes att de tagit barnen.
Genom överdrifter, vantolkningar eller rena lögner har en pappa eller mamma gjorts dum, olämplig – eller till ett farligt monster. Som barnen blir rädda för. Barnen har gjorts fader- eller moderlösa, eller förlorat dem båda. Till någon utvald ersättare som bedömts vara bättre. Ingen tar ansvar. Ingen kan ställas till svars. För ingen är ansvarig förmyndighetsövergreppen i det godas namn. Systemet cementerar sig självt.
Ingen rättelse går att få. Trots att de övergrepp som sker dagligen kränker barnens lagliga och mänskliga rättigheter, och skadar dem för livet. Eller dödar barnen. Varje år dör fler omhändertagna barn p g a vanvård i fosterfamiljer. Flera blir ihjälslagna. Det blir aldrig riktigt utrett.
Socialtjänsten rentvår sig själv från allt ansvar.
Det har med tiden blivit allt lättare att göra nya, vidriga och felaktiga omhändertaganden.